Varför en potta?

1995 startade projektet ”rädda Hallbosjön”. Målet var
att minska utsläppen i sjön. Aktionsgruppen Rädda Hallbosjön bestod av fem i styrelsen och hade inga
direkta medlemmar men såg alla som bodde runt sjön,
som deltagare i aktiviteter. 12 maj 1996 arrangerades
ett pedagogiskt experiment - Utekissardagen i Stigtomta.
De bad alla kissa ute den söndagen och kunde visa att vattenåtgång minskade med hälften och kväveutsläppen
i reningsverket minskade med 25 %. Tanken var att få
alla att känna att de kunde bidra till sjöns räddning och
så blev det nästan också. I alla fall skrev Stigtomta in sig
i samtidshistorien, som ett samhälle där alla bryr sig om miljön, eftersom aktiviteten fick en exempellös uppmärksamhet.

Aktionsgruppen började med att skicka ett pressmed-delande till lokaltidningarna och redan veckan innan blev
de omskrivna och nerringda av riksmedia. De bjöd dem till gudstjänsten i kyrkan som var det enda offentliga arrange-manget den söndagen. När de kom ut ur kyrkan möttes de av tre TV-team och ett 20-tal journalister. Kyrkoherden och Gun-Britt kissade i TV – han bakom kyrkknuten, hon bakom ett skynke. CNN sände 90 sekunder och nyheten spreds runt världen om “the village where the population – with the vicar in head peed outdoors in public in order to save the Lake Hallbosjön”! De blev uppringda av radiostationer i USA, Canada och Australien. Det kom brev från forskare
i USA och Frankrike med förslag om hur de kunde rädda sjön.

De gjorde sedan massor med andra aktiviteter, oftast
i samarbete med andra föreningar eller institutioner. Stigtomtapottan placerades på ICA-s tak. Eleverna i skolan undersökte vattnet i sjön. Länsstyrelsen bearbetade strand-ängarna. Det ordnades Olrog-gala i kyrkan, eftersom Ulf Peder Olrog växte upp vid sjön och hans son Bengt skrev en visa om Hallbosjön. I IOGT-NTO-lokalen ordnades en kväll på temat Skona vår änglamark. Bönderna hade studiecirklar. Idrottsföreningen ordnade Pottloppet 10 år
i rad, ett motionslopp på cykel runt Hallbosjön. Det var föredrag och opinionsmöten, lobbying, ekologibuss, excursioner och stopp-för-skräp-i-toan-kampanjer
med mera.

2006 las aktionsgruppen ner. Inte för att de räddat Hallbosjön utan av olika personliga skäl som flytt från orten, ålder och hälsa. De ansåg att allt har sin tid och
att nya generationer måste hitta sina former för miljö-arbetet. Ändå tyckte de det blev något positivt gjort
– både för miljön och för gemenskapen i samhället utan
att det kostade särskilt mycket. Och så hade de så roligt när det pågick, särskilt på Utekissardagen! För det som
står i Tage Danielssons rader gäller även i kampen för en bättre miljö.

”Hör hit ni sorgset kvidande. Förstå er svåra roll.
Att inse världens lidande, med glädjen i behåll.”